Generalpostdirektör Hj. Lagerborg (1842–1910) anses vara Postmuseets andliga fader. Under hans tid (1887–1903) började man samla gamla föremål i Poststyrelsens skåp. Projektet med Postmuseet tog ordentlig fart i Finland först efter att landet blivit självständigt och förhållandena stabiliserats 1918.

Postmuseet fick sina första lokaliteter – fyra rum – på Georgsgatan i Helsingfors den 1 september 1926. Det öppnades för allmänheten den 22 juni 1927. På 1930-talet utvidgades museet på Georgsgatan med två rum och blev 160 kvadratmeter stort. Enligt museidirektör Forsblom möjliggjorde den önskade utvidgningen ”den civiliserade välvillighet som statsmakten och Post- och telegrafstyrelsen visat och en varm kulturhobby som vårt lands självständighet ålagt”. Till följd av kriget blev museet emellertid hemlöst 1941.

Efter kriget fanns det inga lämpliga lokaler för Postmuseet, men föremålen bevarades i lager.
I maj 1954 öppnade museet sina dörrar i Vasa posthus, där det hade 250 kvadratmeter till sitt förfogande. I slutet av 1958 var man emellertid tvungen att stänga museet eftersom lokalerna behövdes för postens övriga verksamhet. Det hade också varit meningen att verksamheten skulle vara tillfällig och museets besökarantal var lågt i Vasa.

I februari 1962 öppnades Post- och telegrafmuseet på Fabriksgatan i Helsingfors. När museet förnyades slog man samman de posthistoriska samlingarna med samlingar som anknyter till telegraf-, telefon- och radioverksamhet som samlats under årens lopp. Museet, som hade två våningar i ett bostadsvåningshus, förfogade över sammanlagt cirka 600 kvadratmeter. På 1970- och 1980-talet lyckades man ännu skaffa lite extra utrymme i samma bostadsaktiebolag. Man använde trapphuset för att röra sig mellan de olika lägenheterna. Utrymmena var inte lämpliga för ändamålet och det fanns heller inte tillräckligt med utrymme. Den 1 mars 1971 bytte Post- och telegrafmuseet namn till Post- och telemuseet.

På 1970-talet var flera interna museiarbetsgrupper inom Post- och televerket verksamma. Enligt promemorior varierade utrymmesbehovet från 1 200 kvadratmeter till 2 000 och till och med 5 000 kvadratmeter. Under 1980-talet sökte man aktivt nya verksamhetslokaler. Man kartlade lediga och andra eventuella utrymmen såväl i Helsingfors som i Åbo, Tammerfors, Tavastehus och Esbo. Man kom längst med planen att placera museet i det gamla post- och telegrafhuset i Tammerfors som byggdes på 1920-talet. Förutom att kartlägga gamla lokaler gjordes en plan för ett nybygge i anslutning till huvudkontoret i Ilmala. Under den senare halvan av 1980-talet lades mycket fokus på museets förvaltningsmodell i syfte att grunda en stiftelse för museet. Det grundades emellertid ingen stiftelse, utan i stället inrättades affärsverk och i samband med detta beslutades att museet ska delas upp i två olika museer, Postmuseet och Telemuseet.

För Telemuseet hittades verksamhetslokaler i Vallgård, dit Post- och televerkets televerksamhet hade koncentrerats. Postmuseet blev kvar på Fabriksgatan, men lokalerna uppfyllde inte önskemålen. Sökandet efter bättre verksamhetslokaler för Postmuseet fortsatte tills man under 1992 fick till stånd ett beslut om att flytta Postmuseet från Fabriksgatan till Helsingfors huvudposthus. Postmuseet öppnades i Helsingfors huvudposthus i början av mars 1995.
Det fanns cirka 1 500 kvadratmeter utställnings- och kundlokaler i posthuset, och dessutom fanns det i samma byggnad kontors- och arbetsutrymmen samt arkivutrymmen för samlingarna. Museet i Helsingfors huvudposthus förnyades 2003 och 2008.

Museets ägare Itella-koncernen deltog tillsammans med många andra stora finländska företag i det så kallade Epos-projektet (2003–2007), vars vision var ett ”stort finländskt kommunikationsmuseum”. Projektet rann emellertid ut i sanden.
Det visade sig vara svårt att kombinera målen för museiverksamheten med målen för Itellas affärsverksamhet. Till följd av detta beslutade Itella Abp:s styrelse den 19 juni 2012 att Postmuseet skulle överföras till stiftelsen Postimuseosäätiö som grundades. Syftet med stiftelsen var att upprätthålla och utveckla Postmuseet.

Kostnaderna för Postmuseets lokaler i Helsingfors huvudposthus blev för stora, och därför började man än en gång söka efter nya lokaler 2010. Museet i huvudposthuset stängde den 21 juni 2012. Nya lämpliga lokaler med cirka 650 kvadratmeter utställningsutrymme hittades i Tammerfors museicentrum Vapriikki, där det nya Postmuseet öppnades 2014.

För att trygga en kontinuerlig verksamhet vid Postmuseet beslutade Itellas styrelse i juni 2012 att grunda en stiftelse, till vilken ansvaret för Postmuseet överfördes. Stiftelsens beslutande organ är en styrelse, vars medlemmar tillsätts av Itella, Tammerfors stad och Finlands museiförbund. Itella och stiftelsen har ingått ett tolv år långt serviceavtal som fungerar som stomme för stiftelsens ekonomi.

Bilder från Postmuseets historia

Postmuseet öppnades för allmänheten 1927 på Georgsgatan i Helsingfors, där museet i början förfogade över fyra rum.
Bild på utställningslokalen på Georgsgatan.  I Postmuseets samlingar ingår vapen..
Bild på utställningslokalen på Georgsgatan.  Postens brevlådor och emblem.  .
Postmuseet var inhyst i Posthuset i Vasa 1954–1958.
 Bild på utställningslokalen i Posthuset i Vasa.
Postmuseet öppnades på Fabriksgatan 21 under namnet Post- och telegrafmuseet 1962. Numera är museets lokaler privatbostäder.
Bild från utställningen Posten igår – idag på Fabriksgatan.
På utställningen Posten igår – idag på Fabriksgatan fanns en videovägg med sexton skärmar.
Huvudposthuset i Helsingfors inhyste museet 1995–2012.
Entrén till utställningen Berättelser i Huvudposthuset i Helsingfors.
Bild på utställningen Berättelser i Huvudposthuset.
På utställningen Berättelser i Huvudposthuset fanns en egen avdelning för postkort.
Postmuseet invigdes i museicentret Vapriikki i Tammerfors den 6 september 2014.
Utställningen Budbärarna i Vapriikki presenterar postanställda och deras  tjänstedräkter under olika perioder.
Postens emblem under olika perioder på utställningen Budbärarna.
På utställningen Budbärarna finns roliga aktiviteter för hela familjen.
0
Shares